Precis hemkommen från lasarettet nu. Jag kände jag behövde hälsa på honom nu. Det var jätte jobbigt men ändå skönt att ha träffat honom nu. Det ser verkligen inte possitivt ut och det var sjukt jobbigt att gå där ifrån. Jag vill bara sitta där hos dig förevigt men så kommer det inte bli. Innan jag gick fick du fram; tack för du kom! Och det gjorde det bara ännu jobbigare att gå. Jag fattar inte att jag har tårar kvar för jag kan inte sluta gråta. Du får inte ge upp, det spelar ingen roll hur länge du får kämpa, du får inte ge upp!