Jag har den där känslan jag inte borde ha eller vill ha. Det gör ont men jag vet att jag inte behöver vara orolig för jag vet att du är stark och att du inte sviker mig eller någon i familjen. Vi behöver dig här och nu.
Du har alltid varit den som har hållt igång hela tiden och aldrig suttit still och nu är det tvärt om. Så som det inte ska vara. Det kanske inte är så roligt att läsa men det känns bättre att skriva ner det och om jag skriver det här kanske det hjälper....jag vet inte men jag vill göra något, jag vill hjälpa till! Men tyvär finns det nog inget jag kan göra...

Ge inte upp, du klarar det!